Etiketter

,

Vi har en diagnos! Skrutten har Urticaria pigmentosa, en sällsynt (ca 10 barn per år får den diagnosen) men i denna ålder ofarlig hudsjukdom (det är en annan femma om man får det som vuxen). Han kommer att få fler fläckar/prickar men runt 8-10 år kommer de att börja försvinna igen. Det är inget som helst livshotande eller något som överhuvudtaget påverkar honom så snett sett (det skulle vara utseendet om han blir väldigt fläckig men den dagen den sorgen). Det finns inget vi kan göra men det finns inte heller något vi måste ta extra hänsyn till (typ kost eller sol eller sånt). Han är bara lite prickigare än andra barn. 😀

Urticana pigmentosa är som nässelutslag (urticana) men i pigmenten. Enligt sjukdomsbilden ska det klia. Det har vi inte märkt något av och läkaren sa att han under alla år inte har haft ett fall med klåda. OM det skulle börja klia så är det bara att ge ett antihistamin. Läkaren sa också att vi skulle vara försiktiga med vad vi googlade. Det finns lite info om UP hos småbarn men man får direkt en massa hittar om systemisk mastocytos, vilket är typ samma men en aggressiv variant på insidan. Den har alltså Skrutten inte.

Och med Skruttans blindtarm är det då inget fel. Efter dagens sänka skuttade hon in till nästa läkare som enligt mamma med en blick konstaterade att ”det finns inte en chans på jorden att hon har något med blindtarmen”.

Så, mycket nöjd är jag. Jag kan äntligen släppa alla onda tankar och oron. Ska nog banne mig slå på stort – med 140 g keso och lite ananas!

Jag var faktiskt inte alls sugen på mjukglass och blev proppmätt av räkomeletten som jag åt till lunch på sjukhuset!