Etiketter

, ,

Jag skrev ju i morse att det blir en livad dag och det blev det.

Vi har nu fyra vinterdäck på bilen och jag har lämnat fingeravtryck och fått till den fulaste passbilden i passbildernas historia. Jag överdriver inte! Jag är inte så himla fåfäng eller något men den bilden kommer jag att skämmas över varje gång i fem år. Den ser ut som tagen på Hinsebergsfängelset, uttrycket ”förbrytarfoto” har fått nya dimensioner. Min käke blev alldeles märklig, det ser ut som jag tappar/sliter hår och nej, usch. ”Vänta bara” höll jag på att säga men inte en chans att jag visar denna bild frivilligt.

Besöket hos barnpsykologen var givande. Inte mycket nytt direkt men givande på så sätt att vi kom fram till att vi är på rätt väg. Och att jag kanske måste försöka svälja mitt kontrollbehov lite då och då (moi?!).

Hm, vad mer? Jo, mina ben! Fortfarande lite ömma men de bär! Det blev en hyfsat snabb 1-timmes-barnvagnspromenad. Jag fick sjunga Imse Vimse (Skruttens nya favorit) sjuhundraelva gånger och det blev en och annan tappad snutte men i det stora hela inget att prata om. Och skönt var det!

Vi mötte upp J och Skruttan hos mamma och hon bjussade på middag. Sen drog vi hem utan Skruttan och nu sover Liten Fis. Eller ja, det har han ju gjort ett tag. Jag myser med ett glas vin och lite jobb. Och lite bloggande. Och lite bloggläsning. Och lite sånt. Inte så mycket jobbande faktiskt, om jag ska erkänna det. Men äh, i morgon är också en dag.